Nu är den vit!

Nu är det gjort! Moraklockan har blivit vit. I ett års tid har vi funderat på om vi kan måla om vår gröna släktklocka och efter mycket funderande kom vi fram till ett jakande svar. Till mitt försvar kan jag säga att klockans målning var inte original, den var ommålad på 50-talet med Miranolfärg. Vi har inte målat klockan själv, utan fört den till en expert på området som målat klockan så att den gamla färgen finns kvar inunder. Ifall om att.

Nyt se on tehty! Kaappikello on nyt valkoinen. Vuoden ajan olemme miettineet, jos vanhan sukukellon voidaan maalata ja pitkän miettimisen jälkeen, tulimme siihen tulokseen, että kyllä saamme maalata. Puolustukseni (sanotaanko näin suomeksi??) voisin kertoa, että kellon maalaus ei ollut alkuperäistä, vain se oli maalattu uudestaan joskus 50-luvulla Miranolvärillä. Emme ole maalanneet kelloakaan itse, vain ammattilainen on maalannut kellon ja vanha maali löytyy valkoisen alla. Varmuuden vuoksi.

Det är så fint med den vita klockan mot stockväggen tycker jag i alla fall. Nu väntar den på att få spegelbyrån från köket bredvid sig och bredvid den TV-skåpet, som snart är fixat. Men alla inredningsprojekt står stilla för tillfället, eftersom även lillebror insjuknat också, så nu är det gråt och låt både natt och dag. Får mig osökt att tänka på den svenska TV-reklamen för värkmedicin då en förkyld karl säger "Tjejer pratar om att föda barn, men det är ingenting i jämförelse med då en kille blir riktigt förkyld". Låter det bekant? ;)

Valkoinen kello ruskeaa hirsiseinää vasten sopii mielestäni hyvin. Nyt kello vain odottaa, että valkoinen peilipiironki muuttaa keittiöstä sen viereeen ja peilipiirongin viereen televisiokaapin.

Mutta sisustusprojektit eivät etene tällä hetkellä, koska nyt pikkuvelikin on sairastunut, joten nyt on itkua päivisin ja öisin. Mietin ruotsalaista televisiomainonta särkylääkkeestä kun flunssainen mies sanoo "Naiset puhuvat synnytyksistä, mutta se ei ole mitään verrattuna siihen, että mies saa kunnon flunssan". Kuulostaako tutulta? ;)